Sedan går vi ut till köket där Anders förbereder vällingen. När den är klar säger vi godnatt och går in till gungfåtöljen som står framför fönstret i mitt och Anders sovrum. Vi drar för gardinerna och släcker alla lampor, sedan tänder vi det lilla ljuset med ängeln på som Rebecca fick i doppresent.
Där på fårskinnet i fåtöljen kryper jag upp med Rebecca i famnen, försöker komma så nära henne som jag bara kan. Hon spottar ut nappen och tar nappflaskan i ena handen och snutten i den andra. Rebecca tittar hela tiden upp mot ljuset som kastar en stor skugga av ängeln på väggen. Jag lägger min kind mot hennes huvud och andas in hennes underbara doft genom näsan. Försöker att släppa alla tankar som far runt i huvudet, försöker att vara bara här och nu. Jag nynnar på Trollmors vaggvisa tills hennes ögonlock faller ihop och hon andas lugnt. Önskar att denna stund aldrig tog slut, önskar att vi kunde sitta här hela kvällen. Vi sitter alldeles stilla där i fåtöljen och just då existerar inget annat, detta är våran stund. Hon blundar fortfarande men har inte somnat riktigt ännu, hennes små fingrar griper tag om min tumme, jag pussar henne lätt på pannan och viskar tyst jag älskar dig.
Efter att hon har somnat sitter vi kvar en stund och jag tittar på hennes vackra ansikte i skenet av ljuset, de långa mörka ögonfransarna som vilar tungt, hennes silkeslena hud och söta lilla näsa. Hon har blivit alldeles varm av vällningen och av att vara så nära men jag vill inte släppa taget. Till slut bär jag in henne i sängen, bäddar om henne och viskar godnatt.
Som ni kanske förstår nu så är min favoritplats, just där i vällingstolen med Rebecca.
Glöm nu inte bort alla trogna läsare att delta i våran Tävling!
Åh så mysigt beskrivet. Vide brukar också somna i min famn. Fast vällingen tar vi i soffan nere en stund innan läggdags. Därefter tandborstning, don´t forget =) Kram!
SvaraRaderaJag blir tårögd då jag läser ditt fina inlägg. Så fint skrivet och jag tror att många kan känna igen sig. Jag gör det iaf ang värmen av att äta, små svettdroppar pärlar sig i pannan, somna så skönt. Japp, nu börjar jag gråta igen. Vissa stunder vill man verkligen ha tillbaka och njuta av en gång till :-)
SvaraRaderaSmart beslut av Rebecca att välja dig som mamma - och Anders som pappa! // Lisa
SvaraRadera