Lördag morgon

- Var en åker!
-Vaddå..?
- Jag vill att du ska vara en åker.
- Ja, jag hörde det. Men vad menar du?

Ser på dig där du halvligger på kökssoffan. En thékopp på bordet. Pelargonerna har blommat ut. Minns tiden innan nu. Hur jag rufsade om i ditt blonda hår de dagar inte vinden gjorde det. Vi hoppade i lövhögarna i Drottningholsparken, åt våfflor med grädde och mycket sylt. Dina ögon är inte lika blå längre. Blir förvånad att du inte kan läsa mina tankar.

- Var en stor dansk åker. Nu!
- Menar du att jag ska sträcka ut mig på golvet så att du kan gå på mig?
- Nej, inte så. Det enda jag vill är... att gömma mig... hos dig.
- Kom hit! Jag vill kyssa dina nacke!



Du viskar att min nacke liknar en vit sten.
Det ler jag åt.


(ur antologin Ordskred, 1990)