Smittad av vadå?

Johanna skriver...

Lördagsmorgon, klockan är 07.05 och för 10minuter sedan stod jag och putsade fönstret i Rebeccas rum. Förstod ni vad jag sa? Klockan är bara sju på morgonen och jag har redan ätit frukost (äggröra, keso och kiwi och en stor kopp kaffe), bytt blöja, klätt på och lekt med Rebecca, målat om två hyllplan och putsat fönstret. Energin bara sprutar ut öronen på mig, jag kan inte sitta still måste ha drabbats av någon konstig sjukdom. Ska genast ringa sjukvårdsrådgivningen och fråga vad jag blivit smittad av. När jag stod där och putsade fönstret, visslade lite glatt och småsjöng i stil med "lalala lla al la la tjoooo heeeej" (om du inte känner igen sången så hittade jag på den alldeles själv, nått jag också kanske borde ta upp med sjukvårdsrådgivningen) då såg jag en liten söt 20-åring gå förbi utanför. Hennes korta klänning, höga klackar och rufsiga hår skvallrade om att hon var på väg hem från en lång utekväll.. walk of shame alltså. Hon vinglade lite lätt och såg inte alls ut att må bra. Funderade på om jag skulle ropa och fråga om hon ville ha kaffe men när hon såg mig stå där uppe i fönstret glatt sjungandes och med fönsterskrapan i högsta hugg såg de ut som om hon ville kräkas. De vad då tanken slog mig "klockan är sju på morgonen, en lördag och jag står här och putsar fönster, varför?!"