Tack mamma!

Vi skrev ofta små lappar till varandra hemma under min tonårstid. Det var ett praktiskt sätt att kommunicera då vi många gånger gick om varandra. Mammas lapppar låg på köksbordet ibland när jag kom hem från skolan eller när jag kom upp på morgonen och hon hade åkt till jobbet tidigt. Följande meningar mötte mig i köket en morgon när jag var 14 år (kvällen innan hade jag somnat rödgråten p.g.a. kärleksbekymmer).

Ibland när man är ledsen känns det som att man aldrig kan bli glad igen. Men det blir man. I morgon eller i nästa vecka. Eller i nästa månad. Att vara ledsen hör också till livet.

Sköt om dig i dag tills vi ses i kväll.

Kram, mamma

Jag bar med mig den lappen i plånboken långt upp i vuxen ålder.  Nu har jag inte sett den på några år. Kanske kommer jag inte att hitta den och egentligen gör det ju inte så mycket eftersom jag minns innehållet så bra - och orden som gav mig tröst och hopp då 1984 funkar lika bra i dag! 
    
                                                 // Elisabeth