När man skruvar ner en klocka från väggen så märker man hur många gånger som man brukade titta på den. Utan att tänka på det gav jag tydligen alltid klockan där på väggen en snabb blick när jag gick förbi den. Om någon skulle frågat mig direkt efteråt skulle jag förmodligen vara tvungen att kolla igen för att kunna svara. Nu när klockan är borta blir det kortslutning i hjärnan och jag stannar liksom till, vad nu? ! Just de, den är borta.
Nu var det min kära pappa som tog ner den (tack för hjälpen idag förresten) om jag gjort det själv så kanske hjärnan hade haft lättare att fatta att den skruvats ner...? Undra hur länge jag ska hålla på att stirra på den där tomma väggen... Tur att det bara är 4 dagar kvar här i lägenheten.
/Hon som bor i kartonger, har en bebis som sovit i 4 1/2 timme nu och som är allmänt uttråkad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar