Anders hämtar mig efter jobbet, jag är hungrig och utmattad efter en lång dag. Jag märker knappt att han plötsligt svänger höger och börjar köra bort från stan och ut mot Öjaby (som ligger några km från Växjö centrum, bl a känd för sina fina villor).
- Men älskling vart ska vi? Jag vill hem.
- Men jag ska bara visa en sak, det går snabbt. Jag sjunker djupare ner i sätet och tittar trött ut genom fönstret. Har känt Anders i flera år nu jag vet att när han menar "snabbt" så handlar det inte om en 5-10minuter grej utom om något som tar minst en timme. En mörk dov röst på P3 får mig att nicka till där i framsätet samtidigt som jag tänker trötta elaka tankar.
- Älskling, vakna... Anders lägger handen på mitt knä. Motvilligt öppnar jag ögonen för att upptäcka att vi ännu inte kommit fram.
- Men va är det? Är vi inte framme snart? Suckar djupt och vänder blicken ut genom fönstret, ser de fina villorna med sjötomt flyga förbi.
- Du vet det där huset vi kollade på på Hemnet, det stora fina vita för 4 miljoner här i Öjaby? Nu vaknar jag till på allvar och min nu-är-jag-jävligt-irriterad-mätare går i topp. Han kan fan inte mena allvar har han kört mig hela vägen hit ut för att visa ett hus som han vet hemsöker mina djupaste drömmar men som jag vet att vi aldrig kommer ha råd med.
- hummm..? Tittar fortfarande surt ut genom fönstret. Nu stannar bilen framför mina drömmars drömhus. Hjärtat slår ett extra slag.
- Kom älskling.
- Men vi kan ju inte stå här utanför och glo, det är ju pinsamt. Folk bor ju här.
- Kom så går vi in då. Tusen tankar far genom huvudet men innan jag hinner öppna munnen så säger han:
- Jag har köpt det! Det är vårt nu, det trodde du aldrig va?
Nu åkte min jävligt-irriterad-mätare fritt fall lika snabbt som alkoholen från folköl rinner ut i blodet hos en 14:tis.
-Det är inte sant!! Hur fan har vi råd med det?! Anders leker Mr Big, ler sådär mystiskt och säger "Don´t you worry, baby!" (fast på svenska då, annars hade det ju vart lite väl dramatiskt).
- Kom nu gumman så går vi in. Jag står fortfarande stilla vid grinden och gapar. Tittar upp mot det stora vackra huset och tänker: "shit om vi ska bo här måste vi nog köpa en ny bil också...".
Anders tar mig i handen och drar mig in genom grinden och upp mot huset. Sedan knuffar han mig lätt i sidan.
- Johanna kom igen, vakna! Rebecca är vaken och du vet att hon bara blir sur om jag går in... Jag hör Rebecca gnälla från andra sidan lägenheten, kollar snabbt på mobilen, 05.45 fan snart dags att stiga upp. Min vackra fyramiljonersdröm dröjer sig kvar i minnet då jag bär in en yrvaken liten trulsa till våran säng i hopp om att hon ska somna om.
Fler bilder på huset som vi aldrig kommer köpa hittar du
här
